Depression

 

Nedstämdhet och depression

Ofta får man höra att någon känner sig deppig. Ordet depression har letat sig in i vårt vardagsspråk, och nedstämda känner vi oss förstås alla då och då. Nedstämdhet är egentligen inget konstigt eller onaturligt. Men när nedstämdheten ständigt präglar våra liv och hindrar oss i vår vardag är det något mer än en enstaka dålig dag eller en enskild usel vecka. Då är vi deprimerade. Det är viktigt att veta att depression är ett behandlingsbart tillstånd. Det finns hjälp att få!

Vad är det då som får oss att känna oss nedstämda? Ja, det kan förstås vara vad som helst. Vi kan exempelvis reagera med nedstämdhet när något svårt drabbar oss. Det kan vara en sjukdom, en förlust eller en konflikt en del av dessa reaktioner är sorg en bättre beskrivning än depression. Efter svåra livshändelser behöver vi tid att läka och därför betraktar vi inte en sorgereaktion som ett tecken på depression, särskilt inte om vi är mitt uppe i sorgearbetet. Sorg är en naturlig reaktion som drabbar alla efter en förlust av någon betydelsefull. Samtidigt kan en depression mycket väl debutera i samband med till exempel en förlust. Nedstämdheten stannar då kvar långt efter den förlust vi upplevde, eller det som nu fick oss att tappa fotfästet.

Gränserna mellan att vara naturligt nedstämd och att vara sjukligt nedstämd är alltså inte helt knivskarpa. Skillnaden mellan tillstånden är dock att man i det senare fallet ofta behöver professionell hjälp för att bli frisk, till exempel genom läkemedel eller psykologisk behandling.


Symptom och diagnos

Nedstämdhet

Ett typiskt tecken på en depression är, som vi tidigare nämnt, att man känner sig nedstämd. Även andra i ens omgivning ser vanligtvis (men inte alltid) att man är ledsen och nere. Man gråter kanske lättare än annars och får en förändrad syn på sig själv, omgivningen och framtiden. Många drabbade kan nästan helt förlora förmågan till att känna glädje – ett tillstånd som med en klinisk term benämns anhedoni. Nedstämdheten är då något betydligt mer än att vara en dysterkvist eller att vara inne i en dålig period.

Svårt att ta initiativ

En annan viktig förändring som är vanlig vid depression är att man får svårt att ta initiativ till saker. Det blir svårare för dig att såväl planera som att komma igång med och fullfölja aktiviteter. Det som kanske tidigare gick smidigt och lätt blir plötsligt långsamt och svårt. En del av problematiken kan också vara att man i större utsträckning än förut uppmärksammar de svårigheter som faktiskt finns i livet. Man kanske exempelvis inser att man blivit äldre, att man har tappat kontakten med sina gamla skolkamrater eller att man inte har tränat på flera månader. Detta kan vara saker som mycket väl är ett faktum, men skillnaden mellan en deprimerad persons tankar och en icke-deprimerad persons tankar är här att tankarna hos den deprimerade personen i större utsträckning dras mot just detta faktum. Denna process kan fort utvecklas till en ond cirkel.

Lättirriterad och överaktiv

Ofta tänker man att en deprimerad person blir passiv och tillbakadragen, men det stämmer inte alltid. För vissa innebär depressionen istället att man blir aggressiv eller överaktiv. Eftersom vår omgivning inte kan veta hur vi känner oss innerst inne, kan det hända att en depression som yttrar på detta sätt inte alltid uppfattas som just en depression. I andra fall kan nedstämdheten resultera i att vi dricker mer alkohol eller tar droger. Den kan också göra att vi börjar äta ohämmat eller tränar mycket intensivt.

Koncentrationssvårigheter

Ett annat vanligt symptom på depression är koncentrationssvårigheter. Du märker kanske att du inte förstår det du läser eller att du snabbt glömmer viktiga saker såsom planerade möten och träffar. Koncentrationssvårigheterna hänger ofta samman med trötthet. Man är ofta trött som deprimerad, och när man känner sig som tröttast är det svårt att fokusera på saker och ting. För en del leder detta till att man söker sig till enkla aktiviteter som att slötitta på tv, eller till att man kanske undviker svåra uppgifter som man tidigare tyckte var stimulerande.

Sömnstörningar

Många deprimerade får sömnstörningar. Det kan till exempel röra sig om att man får svårt att somna, eller att man vaknar under natten. För vissa kan det vara så att depressionen också upplevs som värst nattetid. Eftersom vi vet att sömnstörningar både kan föregå och vara en del av en pågående depression, och eftersom vi också vet att mer än hälften av alla deprimerade har sömnproblem, menar vi att det är särskilt viktigt att ta tag i sömnproblematiken.

Oro och ångest

Oro och ångest tillhör en annan kategori av vanliga symptom när man är deprimerad. Ibland kan det vara svårt att avgöra vad som är värst, och det är också mycket vanligt att man har både en ångestsjukdom och en depression samtidigt. Man kan exempelvis ha social ångest (social fobi), kraftiga ångestattacker (paniksyndrom) eller känna en ständig oro (generaliserad ångest) under den tid man är deprimerad. Eftersom de diagnoser vi talar om här är svåra att avgränsa helt exakt, upplever många att de befinner sig i någon typ av blandtillstånd. Detta är så pass vanligt att det snarare är regel än undantag.

Skuldkänslor och hopplöshet

Att känna skuldkänslor och hopplöshet är inte ovanligt då man är deprimerad. Eftersom man under sin depression ofta tenderar att återkomma till tråkiga händelser och misslyckanden i sina tankar, blir dessa känslor ganska naturlig, men tråkig, konsekvens. Återvändandet till de negativa tankarna leder samtidigt till att de positiva sakerna i livet blir suddigare och svårare att minnas. De negativa tankarna kan alltså i allt större utsträckning få överhanden för att till slut kanske helt prägla tänkandet. Skuldkänslor och hopplöshet är viktiga symtom som vi tar på stort allvar. I vissa fall kan självmordstankar förekomma, och i de allvarligaste fallen kan självmordsplaner också vara en del av dessa. Om du känner igen dig i detta vill vi att du omedelbart kontaktar oss, din husläkare eller någon annan vårdpersonal och berättar om dina tankar! Tänk på att det funnits en tid då du inte tänkte på detta vis. Depressioner är nästan alltid övergående, särskilt om man tar symptomen på allvar och gör något åt saken.

Minskat känslomässigt engagemang

Under en depression kan man få svårare att engagera sig känslomässigt i relationer och det är också vanligt att sexlusten minskar. Många beskriver en känsla av distans till närstående. Detta kan i sin tur skapa skuldkänslor eller att man börjar ifrågasätta sina relationer.

Behandling

Antidepressiv behandling består av läkemedel och/eller psykoterapi. Bland de sistnämnda är kognitiv psykoterapi (även via internet) mest väldokumenterad men även andra terapiformer används ibland.

Att ha en depression kan innebära att allt känns tungt, minsta sak man ska göra känns som att bestiga ett berg. Man får ångest och blir känslig för allt, inte minst kritik. Tankarna snurrar kring hur hemskt allt är, hur värdelös man är och hur misslyckat ens liv är. Man har ingen lust att äta och att laga mat är alldeles för jobbigt, så man äter mest mackor. Sömnen fungerar inte heller och man orkar inte motionera, så man mår allt sämre även pga. att kroppen inte längre får vad den behöver. Man drar sig undan familj och vänner vilket också förvärrar allt. Eftersom man inte längre orkar göra sådant som man brukar göra får man allt mindre stimulans, livet blir händelsefattigt och tomt och man får allt mer tid över för att grubbla. Onda cirklar uppstår där depressionen snart tycks bli självgående. Det är därför viktigt att bryta detta så snart som möjligt, innan det har gått för långt. Det är viktigt att inse att depression är en sjukdom. Att ha en depression är inte samma sak som att sörja eller vara ledsen, utan det är en sjukdom som påverkar hela kroppen och livet och där det är viktigt att söka och få hjälp, helst så snart som möjligt.

Obehandlade depressioner kan bli långvariga och resultera i skador både på ens livssituation (viktiga relationer, arbetsliv), ens fysiska hälsa samt faktiskt också på hjärnan.

Om man tror att man har en depression är det därför viktigt att söka hjälp, antingen hos sin husläkare, företagsläkare eller direkt på en allmänpsykiatrisk öppenvårdsmottagning. Läkaren kan göra en medicinsk undersökning för att utesluta andra orsaker till besvären, diskutera eventuell medicinering och/eller psykoterapi och vid behov skriva remisser.